Upphandling - hett ämne!

Kan rapportera att jag under två dagar varit i Göteborg på Kvalitetsmässan. Riktigt intressant. Seminarierna höll en klart högre klass än de jag är van vid från bland annat Stockholmsmässan.

Anders Wijkman gick igenom det viktigaste i upphandlingsutredningens delbetänkande som kommer den 21 november. Verkar fullt läsbart och rekommenderas! Mycket kändes bekant: risken att små aktörer missgynnas, bristen på dialog och förhandling och ibland bristande kompetens. Delbetänkandet kommer mer med analys av problemen än med skarpa förslag till ändring. Förslagen kommer i slutbetänkandet i maj.

Årets kvalitetskommun blev Kungsbacka. Vi i Tyresö har en bit kvar kan jag se, men vi har ändå börjat resan mot Kungsbackas höjder. Låter lite trivialt men kommunplanen är faktiskt en del av den resan.

Sist måste jag nämna den något stökiga debatt som ägde rum om arbetslösheten. Hillevi Engström klarade sig bra mot Wanja Lundby Wedin, som hade en manlig hejarklack med sig som stöd. Mycket hänger på moderatorn i paneldebatter. Just den här moderatorn hade lite svårt att hålla ordning.

Tidigare på dagen hade jag lyssnat på ett seminarium som handlade om den höga arbetslösheten bland invandrare. Att det är stort missnöje med att arbetsförmedlingen har tagit över ansvaret för att ge invandrare arbete var tydligt. Solna, Södertälje och Landskrona är exempel på några kommuner som tappat initiativet med den nya reformen. De har alla haft goda egna resultat. Vi får se hur arbetsförmedlingen lyckas med att pressa ner tiden innan en invandrad får arbete.

Mässbesöket gav en hel del och höll faktiskt den kvalitet som låg i namnet Kvalitetsmässa.

Analys av omvärlden

Det är ingen hemlighet att politiken fram till 2014 arbetar med frågan om gymnasiet i vår kommun. Ett verktyg i det arbetet är omvärldsanalys.

Hur ser egentligen en bra omvärldsanalys ut? Jag kom att tänka på kvaliteten i det vi kallar omvärldsanalys när jag idag på morgonen läste en riktigt bra krönika i Svenska Dagbladet med en analys av den ekonomiska krisen. Krönikan innehöll just det som jag personligen kräver: flera överväganden, alternativa scenarier och strategier.

En bra omvärldsanalys bygger på ett systematiskt arbete. Jag lånar modellen från Kairo´s Future: spåra eller spana efter aktuella trender, analysera, skapa strategiska svar och en önskvärd vision, värdera strategierna och ta fram handlingsplaner ( http://www.kairosfuture.com/vår-arbetsmodell-taida)

Jag tror inte att något politikområde väcker så starka känslor som skolan. Just därför ställer vi höga krav på allt arbete som leder fram till beslut om gymnasiets framtid i Tyresö. Vägen dit är inte helt enkel. Allas bilder ska smälta ihop till en gemensam bild och en ny verklighet!

Med optimism och framtidstro är framgången given!

Vem ska vi lita på?

I sex år har jag haft politiska uppdrag för Folkpartiet - väldigt roligt, intressant och hedrande. Samtidigt är det med politiken som med andra jobb: ju längre man håller på desto mer växer kraven på mig själv -från mig själv.

I går kväll visade Uppdrag Granskning ett skakande reportage som de kallade Mardrömmen. Systern till mannen i familjen hade anmält sin bror för att ha utnyttjat de egna barnen sexuellt. Barnen hämtades, mannen hamnade i häktet och fördes så småningom i handbojor till förhandlingarna i rätten. För att göra en lång historia kort: han friades.

Ordföranden i socialnämnden (s)uttalade sig. Nej, han hade inte anat att något var fel. Han litade på tjänstemännens underlag. Nej,han hade inte ställt några frågor eller granskat underlaget kritiskt.

Jag har själv arbetat som handläggare i en förvaltning och vet vilket arbete som ligger bakom en utredning. Men jag vet också att hur tydlig jag än är så behövs frågorna. Det är det politikerna är till för. Jag har mycket högt förtroende för dem som arbetar i Tyresös förvaltningar. Jag litar på dem och vi har en dialog om sådant som jag undrar över eller saknar i en utredning.

Ändå. Reportaget "Mardrömmen" är en riktig väckarklocka. Hur noggranna är vi? Ställer vi de rätta frågorna, drar vi de rätta slutsatserna? Kan vi lita på oss själva?

När vi är självkritiska tar vi ett steg framåt och blir mer och mer kompetenta - en ljusglimt i den mörka allhelgonahelgen!

Idé och allians

"– Ja, så ser jag på politiken. Jag tycker att idéer har en plats vid sidan av annat. Det är alldeles för ofta så att idéer görs om till plakat som blir väldigt exkluderande." Det här uttalandet från Fredrik Reinfeldt i Dagens Nyheter kom dagen efter att jag kvällen innan diskuterat samma sak med moderata alliansvänner.

För mig som liberal är inställningen faktiskt provocerande. Sagt med all respekt för de samhällsförändringar som moderaterna åstadkommit under de senaste fem åren.

Självklart handlar politik om att skapa regler och lagar för hur vi ska leva tillsammans. Arbetslinjen till exempel är rätt tänkt både praktiskt och ideellt, men bara humanismen kan rädda oss från felbedömningar av det slag som vi sett alldeles för många exempel på. Jag tänker på de svårt sjuka som hänvisats till arbete, trots att de uppenbart inte kan arbeta. Jag tänker också på beslut om utvisning av invandrade som skett i dagarna.

Jag lastar pragmatismen för den dryga moralism som är vanlig. Den som inte... ska minsann inte... Om du inte...så beviljas du inte.... Du får skylla dig själv...

Idéer har inte en plats vid sidan av annat. Idéerna har en plats mitt i politiken.
Det är mitt högst inkluderande plakat!

Vem är politiker?

Enkla frågor är bra. Som "hur ska det sluta?" Scania drar ner, 500 personer med visstidsanställning får inga nya förordnanden. Vi har färre elever i gymnasierna och allt fler lärare måste omskola sig eller vidareutbilda sig. Detsamma gäller dem på Scania. Sen finns alla de som inte längre får arbeta. De har tagit saken i egna händer och bestämt sig för "hur det ska sluta".

Allt fler äldre anställs av bemanningsföretag och "hyrs ut". De anställda har fullt upp. Det är nämligen ingen brist på arbete. Men - och det är det svåra - den som är arbetslös måste svälja sin stolthet. Hur stor självövervinnelse kan det inte ligga i att passa barn för den som varit chef?

I vissa projekt - som Ung i Tyresö - knackar projektledarna dörr hos företagarna för att få tag i jobb, ett berömvärt initiativ. I veckans Mitti Tyresö beskrivs jobbraggningen som framgångsrik. Lite tveksam blir jag dock när jag läser önskemålet att gymnasiet kanske skulle kunna lägga om sina kurser för att bättre passa till lediga jobb. Hur skulle det sluta om skolan utbildar på beställning av alla dem som har anspråk på skolans tjänster? I mina ögon är respekt för skolans läroplaner och nationella kursmål A och O.

Hur ska det sluta? Ja, fler platser på komvux, fler initiativ för att få fram nya jobb och framtidstro är basalt i lågkonjunktur. Fler politiker som ser möjligheter och vill utveckla - inte avveckla - är en förutsättning för ett gynnsamt slut på den kris vi ser bli allt tyngre.

Alla kan bidra med något när svårigheterna hopar sig! Fler politiker som kreativt och i positiv anda engagerar sig behövs. Och partitillhörigheten, ja jag ser gärna fler liberaler, men mitt resonemang är mer generellt

Övertro på ledare

Centerpartiet har bytt ut sin minister i regeringen mot den mycket yngre Annie Lööf. Syftet är att unga väljare ska strömma till centern.

Nu rasar en ledarstrid också inom kristdemokraterna. Där är det i stället en äldre man som utmanar den yngre och mjukare Göran Hägglund. Man kan undra vad som får Odell att tro att ledarskifte i den riktningen ska lyfta KD.

Att lyfta ett parti genom att byta ledare är ett alldeles för enkelt politiskt grepp. Det vittnar mer om desperation än om vilja till analys. Nu har ledarbyte i partierna blivit till en trend. Man kan verkligen fråga sig på vilket sätt trenden gynnar den politiska utvecklingen i landet.

Att politiska ledare själva tröttnar och byter ut sig är en helt annan historia.

Arbetslinjen

Den desperation människor känner som förlorar sin försörjning är ofantlig. Reaktionerna är olika. Jag går in och studerar den amerikanska mäklarorganisationen Era:s sk listings. M finns med, men har inte haft någon försäljning sedan mars månad - ett halvt år utan ett öre på fickan. Pengar som skickas från släktingar räcker med nöd och näppe till två mål mat, ett på morgonen, ett på kvällen. Standard: fläskkotletter, ägg, lite kaffe, bröd, potatis.

När jag förstår hur svårt det är skickar jag lite mer än vanligt. Så kommer mailet från Plainfield den 20 september:

Hej! tack snalla har fatt en fruktansvard influensa igar, hoppas det snart gar over, kan knappt sta pa benen, forsoker att jobba hemmifran. Har pratat med U pa Skype....
Tack snalla och vi hors snart igen. M

Nytt mail två dagar senare: .... han hade akut leukemi och det fanns inget hopp alls. Han var i sista stadiet.....

Människors värdighet hänger så intimt ihop med jobbet: ... forsoker jobba hemmifran..." När jag inser det förstår jag också att vi måste förändra våra attityder och värderingar. Alltför många föraktas eller behandlas nedlåtande för att de är utan arbete, unga arbetslösa, pensionärer, invandrade. Självklart ska vi försörja oss själva, men inte ända in i döden.

I nämndmålen för gymnasie -och arbetsmarknadsnämnden har jag just ändrat en formulering och skrivit in "Ökad medvetenhet om alla människors lika värde.." Människans värde är större än social status, jobbstatus och rikedomar.

Ninja

Rolf-Göran Bengtssons EM-guld på 16-åriga hästen Ninja fick mig att bli gråtmild av rörelse. Dels gillar jag Rolf-Göran Bengtssons framtoning: seriös, lugn. Jag känner honom inte, men det är det intryck han ger i reportage och under tävlingar. Hans hästar är fantastiska. Jag har sett honom rida många gånger bland annat i Falsterbo och i Globen.

Den här segern hade också en annan dimension. Ninja var egentligen lite för gammal, men presterade nu på topp. Jag kan inte låta bli att fundera över hur jag själv har sett på min islandshäst Gledi som är 21 år. Hon har vunnit stor respekt för sin styrka och kraft även hos yngre ryttare som rider ut med henne.

Kommentaren i dagens Dagens Nyheter var att ålder är bara en siffra. Och så är det verkligen. Min islandshäst Gledi är ett fint exempel på det. För att inte tala om Rolf-Göran Bengtssons hopphäst Ninja!

Vart tar de vägen, Tyresö elever?

Jag fick en kommentar av Anonym om gymnasiet. Lyckades inte få iväg svar på kommentaren, så det får bli en helt egen blogg. Anonym frågade om jag vet att många av Tyresös elever åker till Fredrika Bremer-gymnasiet i Haninge. Ja, politikerna följer noga elevströmmarna och vi får statistik via Gymnasieantagningen. Vi frågar oss förstås varför Tyresös elever väljer bort Tyresö gymnasium. Vi diskuterar också vad till exempel Fredrika Bremer har som vi inte har.

I slutet av september kommer en omvärldsanalys och när politikerna får den startar arbetet på att ta fram underlag för beslut om framtidens Tyresö gymnasium.

Tyresö har inte alltid haft ett gymnasium. Innan gymnasiet byggdes åkte alla härifrån ut ur kommunen för studier efter grundskolan. Sen byggdes gymnasiet och då ökade fritiden - eleverna behövde inte längre lägga tiden på resor. Alla gick i Tyresö. Ett krux var att de inte hade något val.

Nu kan eleverna välja fritt var de vill gå och skolorna har fått konkurrens. Och gymnasiet måste förhålla sig till den ökade konkurrensen. Omvärldsanalyser, utvärderingar av program och kurser, utvärderingar av resultaten, granskning av kvaliteten är en stor del av arbetet på att göra en skola konkurrenskraftig. En slags självkritik är nyttig.

Att ha gått på Tyresö gymnasium är verkligen meriterande. Den styrka som finns i gymnasiet ligger till grund för det politiska arbetet med att ta fram ett beslut om framtidens gymnasium.

Modevillan och Tyresö gymnasium

I Tyresö finns Modevillan. Här handlar ministrar kläder för brinnande livet. Och jag kan inte låta bli att tänka: Kan Modevillan - kan Tyresö gymnasium! Vi väntar på en omvärlsanalys - sen startar arbetet med utvecklingen av Tyresö som kunskapskommun. Stockholm stad rustar sig för att ta emot alla kranskommunernas elever. Vi rustar oss för att ta hand om våra invånare i Tyresö.

Modevillan är en oansenlig byggnad - fd mattaffär - som fått gott rykte. Där kan man hitta festkläder för mer seriösa tillställningar. Lokalblaskan Mitti Tyresö har ett reportage i veckans nummer om framgången.

Jag hittar inte kläder på Modevillan, men så är jag inte heller minister. Men jag känner utmaningen från Stockholms stad. Nog ska vi i vår kommun bli kunskapens modevilla!

Svensk-amerikanska mäklarens nöd

En mäklares vardag i New Jersey augusti 2011:

Hej
Tack snalla, ytterligare en manad med mat.
- - -

Efter att Michele gick bort sa har jag inte nagon som jag med fortroende pratar med men jag ringer U och pratar med honom lite da och da nar jag sitter med morgon kaffet.
Det andra sidan ar att de kan alltid handa att nagon inte kan ta sin floortime som jag beskrev till Dig igar och da gar det till den som kan ta det sa det ar en annan anledning att jobba fran kontoret.
Jag har ocksa hjalp av sekreterare och naturligtvis ar alla paper dar, sa det ar mycket fordelar att jobba darifran. Men skulle det vara sa att jag inte kanner att jag inte kan ga dit sa kan jag mycket val jobba hemifran. Sa lange jag har telefon och internet sa gar det bra. Som forra veckan, da jag jobbade lite och gick sedan och lade mig lite och gick tillbaka till arbete osv.
Jag forsoker ocksa att ta en dag av da och da och vila nar jag ser tillfalle, det ar ocksa viktigt men just nu ar det sa fram och tillbaka med arbete att man inte vet hur dagen skall bli. Vissa dagar valdigt tyst och andra fullt upp. Traditionellt sett de nasta tva tre veckorna brukar vara tyst eftersom vi snart har Labor Day och sommaren ar over och sedan tar det ett par veckor igen innan det kan bli mer. Men med allt som forsigar nu ar inget som ar traditionellt sa det kan svanga andra hallet.
Men som sagt det ar vad det ar det ar och det ar bara att jobba pa sa gott det gar. Har kanske en ny kund jag skall traffa ikvall sa vi far se hur det gar.
- - -

Inga pengar till mat, inga hus går att sälja, hela området består av hus som banken äger, banken äger även denna mäklares hus... Finns bara ett ord: sån är fattigdomen.

Det öppna samhället

Normalt har jag lätt för att tycka något. Jag har däremot svårt att hitta ord för det förfärliga som hänt de sista dagarna i Norge. Dådet i Oslo var så infernaliskt och kallblodigt, att hur jag än uttrycker mig, så hamnar jag i rena plattityder. Minnesbilder från dessa dagar är Jens Stoltenbergs uppträdande, hans lugn och hans medkänsla. Dess motsats är det ytterligt obehagliga och dryga leende som man såg hos Anders Dreivik när han fördes till häktesförhandlingarna.

Under den tid som har gått sedan valet i vårt land har vi diskuterat hur vi förhåller oss till extremismen. Utesluta/undvika eller ta debatten? Att leva i ett samhälle där vi kan säga vår mening fritt utan risk för repressalier är en grundläggande mänsklig rättighet. Det ligger ett stort ansvar hos de politiskt aktiva att hävda denna rätt.

De viktigaste reaktionerna på webben, i radio och TV har handlat om att vi fortsatt - utan att för den skull vara godtrogna - värnar om det öppna samhället. De har också handlat om kärlek. Jens Stoltenberg citerade vid minnesgudstjänsten i Oslo domkyrka en av ungdomarna på Utöya, som i en intervju med CNN sa: Om en enda man kan ha så mycket hat, hur mycket kärlek ska det då inte finnas hos alla andra.

Så klokt och moget uttryckt av en ung människa!

Vagnhärad - förändringarnas vindar blåser!

Åk aldrig till Vagnhärad på en söndag! Jag letade reda på restiderna på Reslust och hamnade i söndags i Södertälje Hamn för att ta bussen till Vagnhärad. Det var bara det att det var två timmar till nästa buss! Antingen hade jag läst tidtabellen dåligt eller också var informationen på Reslust bristfällig.

Södertälje Hamn är ett fantastiskt projekt. Den gamla stationsidyllen är numer ett gigantiskt stall för pendeltåg. En ny stationsingång byggs vid sidan av det gamla fina röda tegelstationshuset. Dött och folktomt denna söndagmorgon.

Tog pendeln tillbaka och gick av i Östertälje för att ta buss in till Södertälje centrum. Östertälje - denna stillsamma lilla ort - har nu fått den bussterminal som vi saknar i Tyresö. Kom till Södertälje C för att se bakändan av den gröna näcksrobussen 802 försvinna runt hörmet. Fortfarande två timmar kvar. Tog en buss till Södertälje Syd, där allt var stängt. Köpte en biljett i automaten till Linköpingtåget med uppehåll i Vagnhärad! En timmes väntetid, men landade till slut ändå i Vagnhärad!

Vid ladan HULO, där man köper billiga kläder, står nu ett ungdomens hus klart - ser riktigt trevligt ut! I centrum rivs för att ge plats åt butiker - biblioteket har rivits och det ligger nu i lokaler intill Hemköp. Helt rätt!

Ja, nog finns det sprängkraft i allt det nya! Själv sitter jag på verandan och gör som Yngve Freij - sätter upp en skylt: Fornminne!

Kommunfullmäktige

Årets längsta kommunfullmäktige ägde rum från kl 15 till kl 23 torsdag kväll. Nu är budgeten lagd för 2012 och det är bara att sätta i gång och jobba i nämnderna. Det märks att vi har ett generationsskifte och att fullmäktige har föryngrats. Många är väldigt duktiga talare - det är något som 70-talisterna verkligen lärt sig.

Stämningen var försonlig. Vi har ju också diskuterat den nya kommunplanen i snart ett helt år och det har varit hårda debatter under arbetets gång.

Ett förslag som drivs då och då är att flytta ridskolan till Alby. Bra eller dåligt, det blir lite längre väg att ta sig dit, men närmare till ridstigarna.När jag tog min första ridlektion på ridskolan stod hästarna i en gammal ladugård med lågt tak. Den låg strax söder om bostadshuset. Vi hade teori i en uppställd byggfutt eller liknande och red i ett alldeles för litet ridhus. Man kunde också rida ute på en gräsplan där återvinningscentralen har sin utvidgade del, eller på en volt.

Sen dess har Kringelikroken byggts och återvinningscentralen har tagit mer plats. Nu passar inte ridskolan in riktigt. Men hästarna har det bra!

Kanske får de det ännu bättre med ridskolan i skogen vid Alby - vem vet! Hela Albyområdet ska utredas och det kommer att ta flera år innan det finns några beslut. Man måste vänja sig vid tanken på förändringar så det är bara fördelar med tid!

Minigolfen

Om jag skulle ge ett kvalitetspris till någon skulle det vara till dem som driver minigolfen. I familjen säger vi för enkelhetens skull minigolf, fast vi vet att det heter bangolf! Inte för att jag gillar att spela bangolf. Det gör jag inte, jag tycker det är osedvanligt tråkigt. Men för den stora sociala roll föreningen spelar. Sommarens första glass köps när golfen öppnar. Den har räddat många sega eftermiddagar med 4-åringar, 6-åringar och 8-åringar. De älskar att spela och blir också bättre och bättre på att slå bollen i mål.

Golfen ligger i en sänka, fuktiga dagar är myggen enveten. Byggnaderna är ständigt utsatta för klottrares vandalisering. Men tålmodigt och med mycket kärlek underhålls anläggningen. Där byggs bänkar, där finns rabatter och banorna dammsugs och är klanderfria.Ingenstans blir barn så vänligt och vuxet bemötta som på minigolfen.

För mig är minigolfen själva sinnebilden för ideell verksamhet när den är som bäst, uthållig, vänlig, omfamnande och oändligt tålig.

Kungen

Boken Katharina Blums förlorade heder handlar om en ung kvinna som träffar en man på en fest och blir förälskad i honom. Så visar det sig att han är kriminell. Hans ohederlighet spiller omedelbart över på henne. Bölls bok kom ut 1975 och är riktad mot sensationsskriverier. Den oskyldiga Katharina Blum drivs av drevet att skjuta journalisten som förstört hennes liv. Punkt och slut definitivt för hennes eget liv.

Det är omöjligt att veta vad som är sant och inte sant vad gäller kungen. I hans fall blir saken värre av att han inte är verbal och att han inte är medietränad trots alla år på tronen. Att ifrågasätta journalisternas motiv, deras kriminella källor är omöjligt. Det menar jag är det värsta i den här soppan. Jag misstror människor som manipulerar omvärlden. Nu handlar det bara om att tjäna pengar. Riktigt osmakligt är sättet på vilket bildmaterialet hanteras. Enligt uppgift ska de läggas ut på nätet på en serbisk server och sen ska de som läser boken om Markovic mot en avgift få titta på bilderna i tio minuter! Det sundaste vore förstås om inte en enda människa köpte boken eller gick in på sajten.

Herman Lindqvist sammanfattar bäst denna sorgliga och tragiska historia: "Kungen har trots allt, varken begått landsförräderi eller sålt kronjuvelerna. Det är som en orkan i en gödselstack, förödmjukande och förnedrande för kungahuset."

En politiker som hamnar tappar väljarans förtroende avgår. Kungen bör abdikera. Med vilken trovärdighet kommer han i framtiden att kunna tala till folket?

Folkomröstning

Egentligen har jag ett oskrivet protokoll liggande, men det får ligga en dag till. I går eftermiddag läste jag i Tyresö Nyheter (s) att socialdemokraterna går runt och knackar dörr för att få Tyresöborna att skriva på listor om välfärden. De vill ha en folkomröstning i Tyresö. Frågan kändes rätt ospecifik som den skrevs i TN. Min protokolltid får gå till bloggen.

Huvudfrågan för mig är hur och när man ska använda verktyget folkomröstning. När man är moraliskt indignerad? När politiken inte går ens egen väg?

När bebyggelsen vid Strandängarna beslutades ville de omkringboende att vi skulle folkomrösta. Det var en konkret lokalt avgränsad fråga.Initiativet kom från de berörda. All respekt för det. Den namninsamling som socialdemokraterna nu gör handlar om höjda avgifter för äldre och funktionshindrade. Jag skulle ha stor respekt för en namninsamling som kom från anhöriga eller från de äldre och de funktionshindrade själva eller deras organisationer. Men jag har absolut ingen respekt för politiker som utnyttjar människor som inte har bett dem om hjälp.

Kanske är den pågående namninsamlingen bara en provokation. I så fall blir socialdemokraternas väljare lurade. Eller också är den ett cyniskt utnyttjande av vår benägenhet att tycka synd om andra. Också i det fallet blir väljarna lurade eller utnyttjade.

Jag tycker inte att socialdemokraterna visar prov på handlingskraft. Jag tycker personligen att de visar prov på riktigt dåligt omdöme.

Mästarnas mästare

När jag första gången såg programmet Robinson blev jag oerhört upprörd. Efter Robinson har det kommit en rad förnedringsprogram mer eller mindre pinsamma. Till de mer oskyldiga fast riktigt pinsamma hör Smartare än femteklassare. Vuxna som förlorar ska inför en grupp barn förklara att de inte är smartare än en femteklassare. Sen ska de berätta om vilken utbildning de har! Personligen avskyr jag att se program där människor utklassas och fördummas.

Men det finns faktist ett undantag. Mästarnas mästare råkade jag börja titta på så där någonstans mitt i serien. Nu är det tre tävlande av tio kvar efter det att Kenny Bräck åkte ur i går. Mästaren är Ingemar Stenmark. Han är verkligen en person som man kan lära sig mycket av. Man ser på honom att han har ett mål, men han kliver inte över lik för att nå målet. Och han är ingen pratmakare precis.

Eftersom alla är idrottsmän så har de ett speiellt förhållningssätt till att förlora. De är good losers och förhåller sig till en förlust eller en dålig placering. Intressant är också taktiken. Maria Brandin är tyngdlyftare och höll tillsammans med Ingemar Stenmark ut längst i att lyfta. Ingemar Stenmark bedömde sina chanser och gav Maria segern i den grenen. Att lämna över till den som är bättre är mästerligt.

Jag kommer inte att missa sista avsnittet på söndag och sätter en slant på Ingemar Stenmark!

Program i skolan mot mobbning - en hälsorisk?

I förra veckan lyssnade jag på en paneldebatt mellan Maciej Zaremba, Sig-Brit Franke och Knut Sundell från Socialstyrelsen. Deltagare var inbjudna politiker och det var en liten utvald skara som träffades i Folkpartiets lokaler på Mynttorget. Intressantast var en diskussion om effekterna av alla de program som okritiskt används i grundskolorna idag. Det kan vara program mot mobbning, antidrogprogram eller program mot rasism. Det kan också vara alla kvasivetenskapliga utbildningar som erbjuds lärarna som kompetensutveckling. Problemet är att programmen inte är vetenskapligt grundade.

Det gemensamma för program som används av till exempel Team Smart, programmet Charlie och utbildningar i lärstilar är att de inte granskas vetenskapligt eller utvärderas. Effekterna analyseras inte i tillräckligt hög grad. Zaremba, Franke och Sundell var överens om att mer måste göras på området.

Ser att utbildningsnämnden i Stockholms stad har begärt en utredning om effekterna i antimobbningsprogrammen. Ser också i det bifogade tjänsteutlåtandet att förvaltningen glider undan frågeställningen. Allt görs och allt är bra. Men när 7-åringar kommer hem från skolan och låter som om de gått en längre tid i terapi är inte allt bra. Jag blir i alla fall misstänksam. När lärstilar upphöjs till kompetensutveckling för lärare på grundskolans år 8 och 9, medan samma lärare hindras från att delta i seminarium i historia blir jag faktiskt upprörd.

Budskapet gick i varje fall hem hos Zaremba, Franke och Sundell, som redan var på banan.

Vad säger föräldrarna?

Socialt ansvar

Åkte 824:ans buss idag från Haninge till Tyresö centrum. Rätt många som skulle med. En mamma pratade med sin dotter, som var uppskattningsvis 6 år. De räknade pengar, flickan verkade ha betalat något och fått fel tillbaka. Vid Haninge centrum blev bussen helt full med tre barnvagnar, passagerare som stod i gången och massor av barn. De flesta gick av vid Brandbergen. Plötsligt såg jag flickan. Nu var hon tillsammans med två småbarnsmammor som talade spanska.

Hon var uppenbarligen överlämnad av mamman. Kanske pappan hade bytt partner och nu var det pappans helg. Hon såg helt udda ut där hon stod, ingen tog någon notis om henne, hon verkade inte kunna språket. Utsatt, men hon har det förhoppningsvis ändå ganska bra.

Fredag eftermiddag och lördag morgon är överlämning av barn som byter vecka.Jag ser dem varje vecka på Nynäspendeln. De flesta ser ut att ha det bra. Men jag ser också barn som verkar utsatta. Som barnen till de två småbarnsmammor som i går åkte pendeln till Haninge och talade högt och brett om mannen som snart skulle friges från fängelset, om misshandel och socialen.
Tillsammans hade de tre små barn, kanske 2-6 år gamla.

Jag hoppas att de här barnen får en bra skola, med kunniga och socialt medvetna lärare. Saknar deras mammor gymnasieutbildning ska samhället erbjuda dem det. Socialt ansvarstagande förpliktigar.

Ledarskap i skola och övrigt!

Det reella politiska livet består till 50 procent av sammanträden, 30 procent av möten med medmänniskor samt 20 procent av läsning. Man lär sig rätt mycket om det mänskliga både hos sig själv och andra.

Intressantast är ledarknepen. En del av knepen är sådana som jag sett i skolan. Jag ska inte sticka under stol med att jag själv utnyttjade dem tills jag en dag fann dem ohållbara. Ett klassiskt exempel: En klass får en vikarie, som intresserat lyssnar på klassens klagomål på den ordinarie läraren. Hon bygger under kritiken och framstår själv som oändligt lyckosam. Hur det egentligen står till med legitimiteten är en annan fråga.

Jag vet inte hur ofta jag på alla möten jag deltagit i på samma sätt hört företrädare kritiseras. Ja, men det var ju X, nu är det annorlunda! Hindret var Y, men nu är Y borta! Så är det inte längre, W var en riktig propp! Det värsta i kråksången är att de som nu nedvärderar sina föregångare en gång själva blir utsatta för samma process.

Poängen är att en bra ledare lever på egna meriter och kan kosta på sig att vara generös mot sina föregångare!

Ord på vägen till Bertil, som är nästa generation i toppen!

Tyresö gymnasium

Igår träffade jag 100 el-elever på Tyresö gymnasium. Förvaltningschefen Britt-Marie Lundberg Björk hade ordnat tårta och vi höll tal till eleverna på El-programmet. Anledningen var att två elever kommit på delad tredje plats i en riksomfattande tävling. Tävlingen anordnas varje år av El-branschens Centrala Yrkesnämnd. Över 3000 elever deltog i tävlingen. Skolan placerade sig dessutom på andra och fjärde plats som klass och vann klasspris på 6000 resp 3000 kr.

100 elever i samma rum, artiga, lyssnande och nöjda! Placeringarna i tävlingen var verkligen resultat av lagarbete mellan elever och lärare och mellan lärarna. Kul att alla var där, inte bara el-lärarna utan också svenskläraren och matteläraren. Well done!

Gymnasiet i Tyresö motsvarar inte bilden av skolan, så som den beskrivs i M. Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter. Artiklarna är det absolut bästa som skrivits om skolan och de är väl underbyggda. De handlar om grundskolan, men om inte grundskolan fungerar så slår problemen tillbaka i gymnasiet. Vågar man dra slutsatsen att vi har en rätt hyfsad grundskola?

Nu är det verkligen dags att satsa ännu mer på gymnasiet. Framför allt måste gymnasiet bli en skola med de lärverktyg som faktiskt skollagen anger som ett krav. I Tensta har gymnasiet sedan ett decennium tillbaka gett varje elev en dator - idag kallas programmet "en till en". Nu är det verkligen dags för politiken att satsa mer kontinuerligt på tekniken. Eleverna gör sitt bästa och mer därtill - då kan vi inte vara passiva.

När jag tänker på gymnasiet är det en lång rad av firande, priser i Ung Företagsamhet, utmärkelser till fordonsprogrammet, hög placering i den internationella kemi-olympiaden (tredje plats). Nu har jag höga förväntningar på alla delar av skolan. Visst är det lite motigt med sökbilden just nu, men jag är trots allt optimist. Nog ska både Lukas och Emilie kunna gå i gymnasiet på hemmaplan!

Eleverna väljer inte yrkesprogram

De preliminära siffrorna för intagning till gymnasieskolan har kommit. Jag läser i dagens DN att eleverna inte vill ha yrkesutbildning därför att de inte utan att göra tillval kan komma in på högskolan. Antagningssiffrorna för Tyresös gymnasium visar att många väljer samhällsprogrammet och ekonomiprogrammet. I en företagarkommun som vår speglar elevernas val rätt väl föräldrarnas sysselsättning. Vi pendlar in till stan och jobben där. De finns inom administration och utbildning, IT etc. Det är arbeten som kräver minst gymnasieutbildning.

Nu ser det ändå på papperet ut som om eleverna är motiverade att studera för att sedan läsa vidare på högskola och universitet. Ambitionerna är lovande. Om inte så får vi problem med sjunkande meritvärden, avhopp och arbetslöshet.

När antagningen till gymnasieskolan är helt klar i slutet av maj eller början av juni vet vi hur vi framöver ska planera för utbildningarna på gymnasiet.

Jag kan tycka att vi missat något i vår omvärldsanalys, när vi inte förutsåg längtan efter högre studier och högre utbildning. Frågan är om vi underskattar våra elever. Som vanligt är självkritik en bra grund för utveckling.

Friskola och kommunal skola

I dagarna har Skolverket begärt in yttranden från kommunerna om konsekvenserna av att en friskola startar i den egna kommunen och länet. Samtidigt söker elever i hela landet till gymnasiet. Siffrorna inger hopp eller misströstan beroende på läget. Det är ingen tillfällighet att friskoledebatten är het just nu.

Friskolan motiveras av att skolans ledning vill ha korta beslutsvägar och man vill kunna ta risker. Jag läste en intervju med en ägaren till Lunds Fordonstekniska gymnasium AB. Han har rationaliserat verksamheten: "Vi har ingen vaktmästare och fixar mycket själva." Skolan har totalt 70 elever.

En annan friskolerektor säger: " - Vi kan ändra ett beslut från en dag till en annan och både anställa och göra oss av med folk på ett par månader." Hennes skola har 110 elever.

I Tyresö har Tyresö gymnasium för närvarande 1 212 elever och ett hundratal anställda. Omfånget ställer stora krav på organisation och effektivitet, större än på den lilla friskolan. Skolan måste vara beredd på snabba omställningar samtidigt som kraven växer på pedagogisk förnyelse. Hur gör vi för att få en bra kommunal skola?

SKL gör så kallade Öppna jämförelser mellan kommunala skolor i hela landet. Toppskolorna fanns i kommuner där det rådde samsyn om skolan och där skola och förvaltning kände stöd från den politiska ledningen. Den politiska styrningen fungerar som vilket ledarskap som helst. Samsyn och enighet skapar vitalitet och energi hela vägen ner i organisationen. Motsatsen är bedrövlig. Man kan inte tvinga fram energi och motivation att förändra.

Lennart Gabrielsson, folkpartistiskt kommunalråd i Sollentuna, menar att vi på allvar måste analysera hur det kommer sig att kommunala skolor blir "vinstmaskiner" när de övertas av privata aktörer: "Politiken måste skapa motivation till förnyelse och effektivisering."

Det är helt nödvändigt att ta tag i den diskussionen.Jag är ingen anhängare av enkla filosofier som att friskoleetableringar i en kommun per automatik ökar kvaliteten i den kommunala skolan.

Men jag är helt säker på att en kommunal skola kan komma högt på listan om politiken förmår skapa den motivation till förnyelse och effektivisering som Jan Gabrielsson skriver om. Det handlar pengar, skolmiljön, om lärare och skolledning. Och om politisk vilja att motivera.

Friskola vs kommunal skola

Är det verkligen sant att kommunala skolor är dåliga? Det är inte min erfarenhet. Är det sant att friskolor är dåliga? Det är inte min erfarenhet. Men så enkelt resonerar Timbros vd i dagens DN.

Bra skolor med bra skolledning har stöd av både föräldrar och elever. I Tyresö finns flera mycket goda exempel på det. Jag tänker särskilt på en skolledare som gör rappa och bra kvalitetsredovisningar, har tryckt upp visitkort med tydlig och bra information, tar tag i problem direkt när de dyker upp och har - förefaller det mig -lärarnas förtroende.

Det är mycket som skiljer friskolor från kommunala skolor allt ifrån klädkod till organisation, anställningsvillkor och ekonomiska förutsättningar. Vi vet rätt lite om hur friskolorna bär sig åt för att få vinst i verksamheten. Insynen är begränsad. Däremot vet vi väl hur våra skolor gör för att få budgeten att gå ihop eller generera ett överskott. Vi vet också hur överskottet används.

Timbros vd skjuter över målet när han påstår att alliansen inte bedriver en borgerlig skolpolitik. Eleverna har valfrihet att välja friskola eller kommunalt gymnasium. Det politiska ansvaret är att se till att varenda skola garanterar eleverna den utbildning som riksdag och regering har slagit fast. Då kan vi inte bara se på när elever luras att välja skolor som saknar både lokaler och lärare.

Vart söker gymnasieeleverna?

Nu har vi fått de första siffrorna för våren om antalet elever som söker till länets gymnasieskolor. Trenden att elever söker sig till fristående skolor håller i sig och bara drygt 36 procent av alla elever väljer kommunala skolor. Antalet fristående skolor växer inte bara i länet utan i hela landet. I länet finns 146 friskolor mot 81kommunala.

Trenden påverkar förstås gymnasiet hos oss. Men vi väntar på de definitiva sifforna, som kommer i spril. Nu pågår antagning av andra och tredje-handssökande och av dem som ändrar sig.

Vad gör vi då? Ja, ingen sitter med armarna i kors, utan diskussioner förs på skolan, inom förvaltningen och bland politikerna. Vi har i dagarna haft en konferens med tjänstemän, politikerna i Gymnasie-och arbetsmarknadsnämnden och gymnasiets skolledare och programutvecklare. Temat var skolan och arbetsmarknaden. Hur kan vi från närsamhället bidra till utveckling av gymnasiet?

Jag ser att många har intressanta och inspirerande visioner för Tyresös gymnasium. De behövs. Men vi måste också diskutera gymnasiets roll i vår kommun utifrån ett faktiskt underlag och utifrån dagens ekonomiska betingelser. Var vi landar ser vi i slutet av april eller början av maj.

Det sjunkande elevantalet beror på minskade elevkullar och konkurrens från fristående skolor. Att välja friskola har under uppskattningsvis tjugo år varit en trend bland landets ungdomar. Men samhällsdrivna skolor är en garanti att det finns lokaler, utbildade lärare, mångsidigt utbud. Det är inte alltid fallet med fristående skolor.

Den dan trenden vänder blir det lika exklusivt att gå i den egna skolan som det nu är att välja ett privat alternativ.

Hitler, Khadaffi och stadsteatern

"Det står en stalllukt kring makten.." skriver Anders Ehnmark i sin analys av Machiavelli (1986). Så var det på 1500-talet, så var det på 1940-talet. Än idag pågår en uppgörelse med de tyskar som inte tog avstånd från Hitler, som inte förstod och såg vad som pågick. Ett evigt dilemma är risken för medlöperi. Det ligger en risk i att ta ställning. Att inte ta ställning är mesigt och fegt. Så vad gör vi då?

Nu ser vi despotier falla och friheten hyllas. Men vi måste också förhålla oss till friheten.

Khadaffi kom till makten i kraft av sin karisma och lysande begåvning. Så förändras han och blir en modern envåldshärskare, som slutligen störtas. I en lysande artikel i DN häromdagen (26/2) analyserade Nathan Shachar Khadaffis väg mot undergången: "Mannen som varit en mästare i att rycka med och inspirera skolkamrater, officerskolleger och främmande bedömare har nu bara förlämpningar och hotelser att erbjuda sitt folk."

Det är så lätt att lyfta en stark personlighet och det är så lätt att bortse från signaler som oroar. Jag måste i sammanhanget kasta mig från de grymma scener som utspelar sig i Libyen till vår egen trygga verklighet. I en flammande artikel om Stockholms stadsteater "Teaterchefen som feodalherre" läser vi om maktens alla stallukter. Intressantast är självkritiken: "Vi reproducerar alla det ledarskap och den människosyn som grasserar. Varför ifrågasätts inte maktfullkomlighet? Varför glider vi långsamt med? Vilken pjäs är det som spelas upp framför oss egentligen" (Ulf Friberg).

Vi blir svaret skyldiga - särskilt alla vi som arbetar i politiken, i skolan, på universitet och högskolor.

Pendeltåg och bussar

Jag åkte ut till Hemfosa idag. Försening ut, men också hem i skymningen.

Pendeltågsstationen i Hemfosa är en välbyggd perrong med glaskurer och infrarör som sprider någon liten värme högt uppe i taket. Perrongen ligger ute vid en äng och sedan skogen. Korparna som bor i närheten cirklar runt i skymningen och ropar. Ropar gör också SL:s spökröst i mikrofonen: fyra minuter kvar, tre minuter kvar, nej - tåget står stilla i Segersäng på grund av vagnfel.

Det var nästan fullmåne - vackert, men 45 minuters iskall väntan gav liksom inte den rätta lyriska upplevelsen. Idag gick jag definitivt över till gruppen Klaga på SL! Hur kommer det sig att vi inte längre har fungerande kommunikationer? När tåget slutligen kom var det mycket tydligt hur uppgivna resenärerna var. I vagnen var det dov, kvalmig stämning. En man ringde hem och frågade vad det var till middag. En annan ringde och meddelade att han skulle missa anslutande tåg. Själv missade jag bussen i Handen, där dessutom båda rulltrapporna stod stilla! En eländes dag.

Det värsta är att klagomålen på SL inte tar. De rinner av som vatten på en gås. Jag vill ha vagnar som tål kyla och snö, bra elektronik så att dörrarna på tågen är säkra. Jag vill ha fungerande kommunikationer helt enkelt!

Ban Ki-Moon eller Maktens hemligheter

Makt har alltid intresserat mig som fenomen. Jag minns hur jag förtvivlat försökte fatta vad "staten" var, när jag var liten. Ingen i det prästhem jag växte upp i kunde förklara så jag begrep. Jag hade redan som liten erfarenhet av åsiktsförtryck och ofrihet. Jag drömde därför om att organisera alla prästbarn i en proteströrelse mot just auktoriteter. Det strandade på att jag inte visste hur jag skulle få tag på dem - det var före Face-book. Sorunda prästgård var landet på 1950-talet - riktiga landet om det nu är ett försvar för detta mindre lyckade uppror.

När jag sen i skolan läste om Ludvig XIV och L´Etat - c´est moi! blev "staten" tydlig. Sen blev det ett långt hopp till Göran Persson!

Idag var jag inne i Tyresö bokhandel och köpte Niklas Ekdal och Inga-Britt Ahlenius bok om FN under generalsekreteraren Ban Ki-Moon. Sträckläser den och rekommenderar den varmt. Den handlar om makten, om politik och om en stark kvinna, som vet vad hon vill och genomför det. Snart har vi revision i Gymnasie-och arbetsmarknadsnämnden. Kanske "Mr Chance" har något att lära ut!

Vem är liberal?

Vem som helst kan kalla sig liberal och idag gör alla politiker av rang anspråk på att vara liberaler. Det de menar är en slags en allmän förståelse för den enskilda individen. Liberalismen är i själva verket mer komplex än sådan allmän välvilja.
Ta som exempel det privata ägandet.

Rätten till egendom är en mänsklig rättighet. Men vi vet också att ett obegränsat privat ägande utestänger människor från stränder, skog och mark. Liberaler väger samhällsnyttan mot individens egna behov och ser då ingen motsättning mellan individ och stat eller kommun.Därför förespråkar liberaler i vissa lägen att kommuner eller staten köper mark. Motiveringen är att köpet är av intresse för samhället.

En annan fråga är var gränsen för respekt för den enskilda individen går i sociala sammanhang. Med vilken rätt tvingas människor att lämna sina hem för att mot sin vilja flytta till ett boende?

"Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring" skrev biskop Thomas. Liberalismens fader J S Mill var också tydlig när han påpekade att"...varken någon enskild människa eller något antal människor har rätt att säga till en annan människa i mogen ålder att hon för sitt eget bästas skull inte får lov att förfoga över sitt liv som hon själv behagar." Han förutsatte dock att individen är vid sina sinnens fulla bruk. Men grunden är yttersta respekt för den personliga integriteten.

Liberalismen är inte så vankelmodig som motståndarna ibland gör gällande.

Egypten

Är hemma efter två veckor i Egypten. Vi kom hem den 27 januari, en dag efter "Vredens dag", då upproret mot Mubarak eskalerade.

Under vår kryssning på Nilen tänkte jag flera gånger på 1800-talets kolonialherrar i sina khakikostymer. Vi blev lika uppassade som på den tiden. Annat som jag reagerade på var alla utvärderingar. Varje utflykt som vi gjorde från Hurdagha utvärderades i ett papper, där man skulle fylla i frågor om säkerheten. Överallt vakter eller kanske var de civilklädda poliser. Till och med på den sandiga bad-och utflyktsön Mahmaya mitt ute i Röda Havet fanns en kur med poliser. Poliserna dök upp där man minst av allt anade det.

Jag satt på det trånga akterdäcket på M/S Glory och båten gled långsamt fram nerför Nilen. Plötsligt tränger sig en polis med sin kalaschnikov i handen fram bakom mig och försvinner ner i båtens under innandöme. Obehaget har inte försvunnit än.

Vi såg bara en handfull kvinnor under två veckor. De finns inte! Manssamhället är totalt! Utefter Nilens stränder såg vi fattiga bönder som vaktade en eller två kor. I Hurghada var 40% av alla byggnader bara gigantiska skal, tänkta som hotell, oavslutade av brist på kapital. Hela stan var bara hotell. En liten strand var allmän badplats för invånarna - resten privata badplatser inom hotellområdena för turisterna.

Unga människor i ett gammalt samhälle kämpar för sin frihet. Ovissheten vad som väntar är stor. Vad händer med Egyptens ca 83 miljoner invånare? Blir Egypten en fundamentalistisk islamisk stat eller en modern demokrati?